Konsthallen är biennalens största utställningsplats och ligger i Kulturens Hus i Luleå. Byggnaden inrymmer förutom konsthall även stadsbibliotek, restaurang, konsertsal, café och konferensutrymmen. Huset stod klart 2007 och ritades av Tirsén & Aili Arkitekter, det är centralt beläget vid Luleås norra hamn. I konsthallens tre gallerier visar Luleåbiennalen en grupputställning med ett femtontal konstnärer.

Norrbottens museum är ett länsmuseum med fokus på det norrbottniska kulturarvet, ur ett historiskt och samtida perspektiv. Samlingar och utställningar tar utgångspunkt i dagsaktuella frågor, historiska berättelser, kultur och samhälle och är riktade till alla åldrar. Museets verksamhet sträcker sig även till andra platser i Norrbotten där mötet med natur och kulturhistoria sker utanför den klassiska museikontexten. Norrbottens mångkulturella historia återspeglas i deras rika samlingar och arkiv som utgörs av tusentals föremål. Arkivet finns tillgängligt för allmänheten och innehåller publikationer, fotografier och arkivhandlingar. Museet huserar också café och en museibutik där norrbottniskt hantverk och litteratur finns till försäljning. Luleåbiennalen visar utställningar på plan tre och fyra i museet.

Galleri Syster är ett konstnärsdrivet galleri och mötesplats som funnits sedan 2006. Verksamheten är en viktig del av Luleås kulturliv och bidrar med ett aktivt konstprogram som talar med dess specifika lokalitet. Sedan starten har de undersökt den svenska samtidskonsten och skapat en scen för den i Norrbotten, på senare år har verksamheten breddats till ett allt mer internationellt fokus. Galleri Syster vilar på feministisk grund och är organisation som arbetar i ett mellanrum bredvid institutionerna. Sedan fem år tillbaka driver de Galleri Lillasyster som är en verksamhet där ungdomar möter varandra, samtidskonsten och professionella konstnärer. Några av “lillasystrarna” arbetar som guider i biennalen.

Sedan 2010 är Havremagasinet länskonsthall i Boden. Med sina sex våningsplan var byggnaden under perioden 1913 till 1950 centralmagasin för Övre Norrlands Militärområde och försåg förbanden i Boden, Kiruna och Umeå med foder. Huset, som är Bodens största, ritades av arkitekt Erik Josephson. Konsthallen presenterar ett brett konstprogram med lokal kulturhistorisk förankring, tillsammans med nordisk och internationell samtidskonst. 2018 intar biennalen husets källare.

Rödbergsfortet är av de fem fort som utgör Bodens fästning, och var det sista att tas ur bruk. Fortet anlades söder om staden, på Rödberget, 1903-1908 och är idag klassat som byggnadsminne. När Försvarsmakten lade ned Rödbergsfortet 1997 övertog Statens Fastighetsverk förvaltningen av anläggningarna. Idag är fortet det enda som går att besöka och underhålls med hjälp av privata initiativ och i samverkan med Försvarsmuseet i Boden. Under biennalen förvandlas hela fortet till en utställningsplats.

Beläget strax utanför Luleå ligger Mjölkuddsberget, som under biennalen blir rummet för en platsspecifik installation. Mjölkuddsberget användes som militär fästning under andra världskriget, men byggdes senare om till ledningscentral. Idag är anläggningen privatägd.

Ájtte visar föremål och konsthantverk som berättar historier om Sapmís historia och kultur. Den permanenta utställningen är uppbyggd som en renhage, där du via en lång gång kommer in utställningen runda mittendel som sedan leder ut till museets övriga rum. Här visas djur, natur och kultur från hela fjällområdet. Biennalens konstnärer tar plats i den permanenta utställningens rum, i dialog med den omgivande kontexten. Verken kopplar upp mot frågor gemensamma med Sapmis geografi och mångbottnade historia: om en förändrad natur och om förflyttningens självvalda eller påtvingade rörelse.

Konstnärer på Ájtte:
Isak Hall, Susanna Jablonski, Hiwa K, Hanni Kamaly, Lap-See Lam, Nikos Markou, Neda Saeedi.

Kiruna Konstgille är en ideell förening som bildades 1944 och har sedan dess arbetat aktivt för konstlivet i Kiruna. Sedan 2018 huserar de i en ny konsthall i anslutning till köpcentret Citygalaxen. Biennalen tar plats i Konstgillets skyltfönster på Föreningsgatan 15.

Nattfestivalen startade 2005 och är en hyllning till natten. Då lyser Lilla Korpilombolo som en pärla i polarnatten, medan nattens tankar utvecklas genom poesi, musik, filosofi och konst. Festivalen infaller varje år 1–13 december, och arrangeras av Korpilombolo kulturförening, en ideell förening som verkar för att skapa en levande kultur i lokalsamhället. Kulturföreningen huserar i sitt eget kulturhus och driver förutom nattfestivalen också lunchrestaurang, månatliga konstutställningar, kurser och utbildningar. Det är en viktig lokal mötesplats som också bidrar till att skapa en bra levnadsmiljö genom att till exempel hjälpa till med gräsklippning, snöskottning och annat. Luleåbiennalen deltar under nattfestivalen första dagar med ett säreget natt-performance.

Föreningen Folkets Bio Luleå är en ideell, religiöst och partipolitiskt obunden kulturförening, vars mål är att bredda filmrepertoaren i Luleå. De samarbetar brett med kultur- och föreningsliv, verksamheten tar plats på biograf Royal på Nygatan 1 i centrala Luleå. I samarbete med Folkets Bio curerar Luleåbiennalen ett filmprogram i tre delar.

På den södra centrumhalvön i Luleå kan man under biennalens första och sista vecka se ett monumentalt ljusperformance av konstnären Vishal K Dar. Sex pendlande ljusstrålar utgår från tre platser längs med kustlinjen: kranen i Södra Hamn, Cementas silos och pråmen vid Bergnäsbron.

Strax söder om Luleå ligger Svartöstaden, en gammal arbetarstadsdel i Luleå. Svartöstaden är numera landets enda kåkstad som i stort sett är bevarad intakt. Genom att industrierna med bland annat stålverket ligger mellan stadsdelen och centrala Luleå har Svartöstaden behållit sin egen karaktär. Svartöstans folkets hus - Blackis - blir plats för biennalens konferens under sista utställningshelgen. Mer info kommer i januari.

Lainio är en by 250 km norr om polcirkeln i Kiruna kommun där landets nordligaste människoboningar finns. Marttigården är ett museum och en levande plats för den lokala kulturen med en mängd föremål från bondesamhällets självhushåll. Hembygdsgårdens gille har varit särskilt betydelsefull för kvinnors offentliga deltagande och identitet i byarna. De har varit de som skött dessa hus, arkiverat vardagsliv och arbetsliv och därmed säkrat ett kulturarv.